Först blir det några timmars salsa, sen går vi ut och äter. Det är som om föräldrauppdraget har ändrats i ett trollslag. Ena stunden var barnen små, i nästa ögonblick är de självstäniga individer. Plötsligt har vi en massa tid över, men ingen rutin på vad vi ska göra med den – en sorts rastlöshet som är svår att få bukt med. En del kallar det 40-årskris.
Nåväl, några turer på dansgolvet sätter sprätt på välbefinnandet och man känner sig förlöst för en stund. Det beror förstås på att det är skönt att röra sig till musik, men också på alla goa prestigelösa människor som är där. Vi kan några grundturer, någon annan har rullat höfterna ett halvt liv och en tredje tar sina första stapplande salsasteg.
Efter dansen blir det krogmiddag i goda vänners lag. Jag älskar att smutta, smacka, snacka, spåna, skåla, skråla och bara vara i några timmar. Jag minns hur jag kunde längta efter friheten och nu är den här. Tjejerna är nöjda att få hemmet för sig själva och vi – vi jobbar på att hitta fotfästet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar