Ordning och oreda

Om man skulle ta klämma till med en liten trotsålder såhär vid 42, ordna en smula oreda, skaka om saker så man vaknar ur sin lugna lunk lite. Det är en evig sanning att människan försöker skapa ordning ur kaos. Men det känns lika angeläget att bryta rådande regler för lite frisk frimodig förvirring.

Om jag ser tillbaka, så var mina ordentligaste år de som småbarnsförälder. Den upplagan av mig själv skulle inte lämna hemmet utan extra blöjor, plåster, dricksvatten, ombyte kläder... ja, herre gud så väldigt ordentlig jag var - snudd på präktig. Jag var mycket konsekvent i min uppfostran. Tider för läggdags, måltider och tv-tittande var strikta och de små liven drillades i allehanda konster.

Men jag ser inte ner på Katrine 25-35. Strukturen var utsökt för vår lilla familj. Ordning och reda är nog bra för de flesta skulle jag tro. Och kanske är det just grundtrygghet som ska till för att kunna bryta mönster också. Tjejerna är stora nu. Och de är väldigt trygga och självständiga, också när deras ny-rebelliska mamma drar till Grekland på impuls, eller stannar borta nån helg.

Det är tydligt att jag behöver kaos i kontrast till mitt annars ordentliga yrkes- och familjeliv. Spontanitetens vindar blåser och jag vet inte riktigt vart de för mig. That's the way, aha aha, I like it!