Jag trodde aldrig att det skulle ske, men nu har jag låtit spå mig. Det var spännande och roligt och inte det minsta läskigt. Kanske är jag inte lika rädd för att få reda på sanningar längre, nu när jag har lagt den stora livslögnen bakom mig? Jag var hos en karismatisk kvinna i Hyssna. Själva spådomen tar jag med en näve grovsalt men oavsett vad trolltanten sa, så fick hon igång mina tankar.
Att leva i ett "vi" som är fel och inte våga/orka bryta är plågsamt. Om man synar felen så tvingas man att agera och därför är det ofta lättare att låta bli. Förändring kräver kraft. Jag har skalat bort mitt skyddande hölje och är därmed både starkare och mer sårbar. Lever man i en dålig relation så gömmer man sig liksom bakom en pansarvägg för att slippa ta itu med sina problem. Nu är den muren riven och jag känner vinddraget mot kinderna.
Självklart undrar jag vem grannen som har full koll på mig är? Och vilken förändring på jobbet är det som syns i korten? Och hörrni: sååå himla lyckad är jag inte som ni tycks tro, hihi. Oftast är det full fart framåt och ibland måste jag sakta in, ta en kurva lite varsamt så att jag inte vurpar. Men så är livet självt - eller hur!?
I verkliga livet är det oftast tre steg framåt och två tillbaka, men det gör ingenting. Det är det lilla steget framåt som räknas oavsett orsaken till det!
SvaraRaderaVåga och vinn, det är precis det du gör och gjort. Och ibland är vinddraget lite kyligt, många gånger en ljummen, härlig vind men framför allt, glädjen är att känna den :)
SvaraRaderaTack för dina kloka, härliga ord ElKatrino