Tiden läker

Fick ett sms från min fina faster: "Tänker på er extra mycket idag. Kram Maggan" Vad gulligt! Jag undrade såklart om det var av någon särskild anledning. När vi fick kontakt påminde hon mig om att det var på dagen nio år sedan pappa dog. Herre gud, hon fick påminna mig om det! När jag inser att jag inte ens har ägnat det en tanke, så blir jag glad. Glad för att tiden fylls av livet och nuet.

Naturligtvis så kommer jag aldrig att glömma det där 9-årskalaset under vilket polis och präst ringde på dörren för att lämna dödsbud. Minnena från den första stunden och tiden som sedan följde är och förblir plågsamma. Det som har förändrats är att jag inte kastas skoningslöst in i det på samma sätt längre.

På platsen planterade jag en blomma. Undra om den växer där än. Jag har inte behövt kolla.