Ynkepynk

Vaknade utvilad och på alerten igår tisdag, trampade mig genom snödrivorna till jobbet, gled in och började bedöma uppsatser för glatta livet. "Fika! Mmmm, de är varma fortfarande" säger kontorsgrannen medan han klämmer på en lussebulle. Jag slår upp en kopp kaffe. Den slinker ner av vana men bakverken lockar inte.

Fortsätter i rättningshögen, känner mig konstig, börjar må illa. Genomför ett möte vid elva, känner mig kymig, börjar bli spyfärdig. Fattar ett snabbt beslut och rafsar ner några instruktioner om tisdagens och onsdagen lektioner på en post it-lapp, sticker den i näven på rektorn och skyndar mig hem.

Tänderna skallrar, ligger under dubbla täcken när klockan är tolv, magen krampar, så fort jag rör mig det minsta vill jag upp och spy, huvudet håller på att sprängas i bitar. Klockan åtta vaknar jag, fattar knappt var jag är. Försöker kolla lite på tv, det gör ont i ögonen. Somnar snart igen, sover elva timmar till.

Huva! Nu har jag i alla fall varit vaken i några timmar. Springer fram och tillbaks på toa, om vi nu ska prata skit. Jag kan inte minnas när jag var hemma från jobbet senast. Jag tänker på allt eleverna har förberett och jag tänker på mina barn som har julshow ikväll med gympan. Det kanske är deras sista... nä, nu bölar jag!