Julkalendern

Den här tiden på året är jag nostalgisk och vill återskapa lite av känslan jag hade som barn. Mina tjejer kollar knappt på julkalendern alls. De har vuxit från det lite. Om de brås på mig så är det bara tillfälligt.  Det räcker att jag tänker "götapetter" så ser jag Teskedsgumman (1976) framför mig och blir sju år i själen för en stund. Spänning, oro och förväntan när gumman plötsligt krymper - minns det som igår (ahh, kanske inte riktigt igår, men det lät bra). Här ett klipp från tv-serien (1973): Oförglömliga Birgitta Andersson

Årets julkalender Gyllene Knorren började stämningsfullt och verkade först vara riktigt mysig. Nu när hälften av avsnitten har gått så är jag besviken. Den går på tomgång. Handlingen har kört fast fullständigt. De springer mest omkring på ett hotell och snackar om problem med ekonomi. Hallå! Det är för barn. Var är mystiken?

Tacka vet jag Mysteriet på Greveholm (1996). När den gick så hade jag förvisso barn, men Matilda var drygt två och ett halvt och Frida ett par månader, så det var mer mysa i soffan än följa en handling för deras del. Men mamman kollade gärna! Den har alla nödvändiga delar; rolig handling, knäppa vuxna, smarta barn, spöken och förvandling. Greveholm intro

Min all time favourite är Trolltider (1979). Jag och syrran hade LP:n och kunde varenda stavelse utantill. Underbara rolltolkningar av Eva Rydberg och Birgitta Andersson (igen): http://www.youtube.com/watch?v=K559aQhjA0o&feature=related