Slutade tidigt idag. Ska passa på och mysläsa lite i Bob Hanssons blogg. Han får mig att tänka bra om min längtan och allas vårt varande: "Det är inte den andra det är du som påbörjar och upprätthåller älskandet, inte bara i din parrelation, men i varje jävla relation. Också i relationen till själva livet, att välja det man har lust att välja, just för att man kommer göra det så mycket bättre. Att bejaka ens egen lust kan felaktigt tyckas självupptaget, men det gagnar världen." Tack Bob, jag väljer att ha lust!
Men det är inte helt enkelt att våga visa att lusten pockar på. Ofta försöker jag verka lite lagom intesserad, också när jag är våldsamt nyfiken. Varför då liksom? Riskerar man inte att guldkornen rinner ur händerna då? En del tycks tro att man höjer sitt värde genom att spela svår. Jag är tveksam. Vi människor verkar vara rädda att den andre ska backa om uppvaktningen blir intensiv, som om man hade nåt att förlora på att försöka. Också jag tänker så, även om jag egentligen är en hörs-gärna-tre-gånger-om-dan-människa. Moment 22. Det händer att jag får tvivel och tappar intresset när den andre är stillsam i sin kommunikation. It takes two to tango. Som sagt, inte är det enkelt.
Hittade en annan blogg som också handlar om lust och längtan fast ur en annan vinkel än Bobs. Tre unga Malmötjejer ligger bakom. Enjoy Fittan också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar