Ooops, så klumpigt av mig. Vänner känner sig träffade, oroliga över att vi inte hörs tillräckligt ofta. Snälla nån, detta är en blogg, en plats där tankar färdas fritt såsom de dyker upp. En stunds eftertanke hemma i ensamsoffan en vardagskväll, inget dramatiskt i det. Och om jag nu hade någon i tanken i mitt förra inlägg, så är det sannolikt inte du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar