Du eller jag?

Känner du också personer som du bara har kontakt med om du hör av dig? Om du inte ringer, så avstannar relationen? Jag har några sådana. Det får mig att undra lite. Har jag skämt bort människor genom att vara den som samordnar och håller kontakten? Har den andre uppskattat att jag har varit sådan? Eller är det i själva verket likgiltigt om vi har kontakt eller inte? Och tänk om jag gör likadant, i någon annans ögon?

Vänskap förändras under livet. Människor kommer in och ut ur våra liv utan att det är särskilt konstigt. Vissa personer kanske behåller exakt samma vänner livet ut, men det vanliga är nog ändå att vi byter ut åtminstone delar av bekantskapskretsen. Det är ofta en dynamisk och odramatisk process. Men ibland kommer en gnutta besvikelse över mig.

Det är förstås omöjligt att veta när det är läge att slå till, vilken dag en person sitter i soffan och reflekterar över vart vänskapen har runnit ut. Kommer vi att hinna simma ikapp varandra igen? Ska jag göra mig redo för att crawla efter dig? Eller är det bättre att vänta och se om du dyker upp själv? Kanske gör jag mig beredd på att stå här och se ut över horisonten och bara minnas hur vi guppade tillsammans på vänskapens hav.