Håller jag på att sluta blogga? Hoppas inte! Jag tycker jumlans mycket om att skriva nämligen. Trots det är det som om inläggen inte längre ploppar upp i tanken med samma frekvens som tidigare. Visst grubblar jag över saker då och då, men ändå är det som om jag har det för bra för att orden skall komma till mig.
Tänk bara på alla låtar som har skrivits. Vad handlar de övervägande om? Jo, hjärta och smärta. Kreativitet föds ur mörker för många, åtminstone nuförtiden. Adia-adia-klämkäcka stycken tycks höra en annan tid till. Nu ska det rotas inåt, om man skall anses som seriös. En av mina närstående har skrivit en del riktigt bra låtar. Dem kan vi tacka skilsmässan för, när jag blev en Lonely Man, säger han.
Allvarlig eller ej, tanken verkar i alla fall inte lika rapp under muntra stunder som i kristid. Dessutom verkar hurtiga gladrop tilltala folk föga i allmänhet. Nä, vi vill gotta in oss i elände, frossa i vår olycka genom att läsa om, lyssna på och lära av andras smärta. När jag var relativt nyseparerad från barnens far gav denna låt mig mycket kraft. Alltså: sår i själen är lika med ökad förmåga att skapa, verkar slutsatsen bli i detta högst ovetenskapliga blogginlägg.
Men vänta nu, jag skrev ju just ett inlägg och jag mår alldeles förträffligt.... eller va, gör jag inte det?
Tänk bara på alla låtar som har skrivits. Vad handlar de övervägande om? Jo, hjärta och smärta. Kreativitet föds ur mörker för många, åtminstone nuförtiden. Adia-adia-klämkäcka stycken tycks höra en annan tid till. Nu ska det rotas inåt, om man skall anses som seriös. En av mina närstående har skrivit en del riktigt bra låtar. Dem kan vi tacka skilsmässan för, när jag blev en Lonely Man, säger han.
Allvarlig eller ej, tanken verkar i alla fall inte lika rapp under muntra stunder som i kristid. Dessutom verkar hurtiga gladrop tilltala folk föga i allmänhet. Nä, vi vill gotta in oss i elände, frossa i vår olycka genom att läsa om, lyssna på och lära av andras smärta. När jag var relativt nyseparerad från barnens far gav denna låt mig mycket kraft. Alltså: sår i själen är lika med ökad förmåga att skapa, verkar slutsatsen bli i detta högst ovetenskapliga blogginlägg.
Men vänta nu, jag skrev ju just ett inlägg och jag mår alldeles förträffligt.... eller va, gör jag inte det?
Ja här grunnar jag också över om jag redan HAR slutat blogga eller har ett uppehåll. Bytte bloggdomän ( eller vad det heter) och känner mej inte hemma så det har liksom inte blivit mer än ett enda. Men jag saknar det och vill inte tänka på om nån läser den eller inte. Vill tänka på bloggandet som skrivövning och nån slags disciplin. och dagbok. Få se hur det blir. Hinner ju aldrig gå in och läsa andras bloggar heller, det blir ju din och såna på facebook som länkar till.
SvaraRaderaFast jag tänker att bloggande (och annat skrivande) hjälper en att flytta fokus i tanken. Ibland har man helt enkelt inte tid, eller utrymme att röra runt i skallen. Jag har gått in i en relation och du har skapat ett nytt hem. Vi kanske har nog med det just nu? Men vi kommer igen! Tror du inte?
SvaraRadera