Först kom mamma en kortis. Hon stannar sällan länge, men vi hann växla några meningar. Störst just nu är att R går i pension. Nu blir båda fria. Hoppas de passar på att njuta. Det verkar så.
Syrran dök upp med min lilla tjej. Vi babblade en stund medan vi svepte varsin kopp Zoega. Hon och N har varit ihop i 16 år nu. Mitt rekord är 18. De är lyckligt nygifta, så jag hoppas och tror att de ska fortsätta vandra sida vid sida genom livet. Allt tyder på det!
Sen har jag varit och klippt farmor, 86. Älskade farmor! Min syrras egentligen, men Farmor med alla och envar. Medan jag rullade upp hennes fina gråa hår på papiljotter berättade jag om Marstrand, om kärleken och om hur förälskelsen grep tag i mig där på klipporna i augustibrisen. Förälskelse har inget bäst-före-datum konstaterade vi samstämmigt.
Väl hemma igen fick jag ett såntdär härligt samtal med F som jag så ofta längtar efter. Ärligt. Öppet. Kärleksfullt. Jo, jag minns hur det var att gå i nian, också när du minst anar det, min älskade dotter!
Vi har inte bestämt tid och plats än, men när The Eva har slängt ut julen färdigt tar vi oss sannolikt en stund vid ett kökbord, vi också. Det finns mycket att samtala om. Och det känns så gott i hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar