IKEA har gjort det igen: fått den intet ont anande helgflaneraren att sätta på sig spenderarbyxorna, lätta på pungen, hala upp. Så nu går jag här hemma och pular, packar om, packar ner, blir packad. Allt på kredit. Skoja bara, alltså det fick bli kreditkortet, det är sant, men jag är inte på pickalurven. Vore säkert roligare om man gick och huttade bland bråten i och för sig. En reflektion: Varför känner jag mig alltid som att jag "leker" hemmafru när jag får mina röjaryck. Jag har haft eget boende sen jag var 16 år och är ändå en smula ovan vid den husliga rollen. Märklisch.
Fotnot: Jag var 16 år 1985.
Härligt, du behövde detta efter "julnöden" ;)
SvaraRaderaJa, känslan gick från nöd till lust. Att handla på krita är inte riktigt min grej annars, men denna gång känns det rätt och rimligt.
SvaraRadera