2011, ja jävlar!
Året började inte så muntert. Såren efter sommarens storm var öppna och varje vindpust sved i dem. Jag hade brutit upp med barnens far under 2010 och börjat leva igen på nåt vis. Eller mer rättvist - jag gick på fler cylindrar, för levt hade jag förstås gjort hela tiden.
Barnen, vännerna och jobbet höll mig i schack. Sakta började min blick att vändas uppåt och jag kände med glädje igen min forna nyfikenhet på livet. Fast nu var jag plötsligt vuxen. Vad det nu är? Tonårstrotsigt kastade jag mig ut. Och jag gjorde saker mot mitt vågande. Som att nätdejta till exempel.
Det finns en massa trevliga, vänligt sinnade, människor därute. Det blev några trevande fikastunder med Chattmannen i Malmö i februari och han med gula bilen från Lerum runt påsk. Med Askersundsmannen gjorde jag ett seriösare försök under våren och försommaren. Men något skavde. Sen stack jag till Prag med Eva.
Älskade Eva! Hur hade denna röriga tid tett sig utan dig? Långa diskussioner om allmänmänskliga existentiella funderingar, om livet, barnen - och kärleken. Mitt i alltsammans klack det till i mig. Därinne på Starbucks, till spårvagnarnas rasslande och med de uråldriga stenhusen som kuliss, kom jag på hur det måste vara. Jag bryter. Det är bra som det är. Livet är rikt och härligt.
Kanske är det så, att man måste vara klar med sig själv först, innan man kan ta emot den stora kärleken. När jag kom hem från resan låg där ett rykande färskt mejl i min inbox. Vi träffades några gånger och snart fylldes hela mitt väsen av vetskapen att det är Han. Nu sitter jag här, i hans vardagsrum, på årets sista dag och välkomnar ett varmt och kärleksfullt GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar