Frisk regnluft tränger in genom mitt öppna sovrumsfönster. Kanske dammråttorna får sig en omgång trots allt. Men jag dröjer mig kvar. Jag ska aktivera dagen, idag också, men jag startar mjukt, så mjukt. Och jag är fortfarande tagen efter Susannes Biers film Hämnden som jag såg igår. Ensam. Så många som jag älskar och ändå ensam. Ibland.
Håller på att lära mig att vara med bara mig själv. Herre gud! Jag är en social varelse! Behöver andra! Ett år sedan han flyttade, 1 augusti, ännu lite längre sedan separationen. Härligt. Fritt. Så rätt beslut! Ändå svårmodigt och reflekterande. Det är en annan jag. En starkare. Ser på saker, vänder och vrider på dem, funderar: Jahaa, det är såhär det förhåller sig! Just nu. Och tycker det är rätt okej. Också. Oftast.
Jag lyssnar till smattret och låter det ackompanjera mitt sinne ett slag. Tänker: Det kanske är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar