söndag 15 maj 2011

Konfirmation

Vi är på väg till kyrkan. Frida har valt att läsa för prästen trots allt. Här finns ingen sådan tradition, men hon går sin egen väg. Förväntan ligger i luften. Hon har verkligen velat lära sig bibelbudskapet; förstå vad det handlar om. Det är högtidligt och hon har bett mig bjuda in familjen för att fira.

Plötsligt säger hon: "Har jag sagt att jag inte ska konfirmera mig förresten? Jag har tänkt igenom det nu och detta är inte min tro och inte vad jag vill. Jag ska delta i ceremonin men jag skall inte låta mig upptas av kyrkan". Min härliga självständiga unge med känsla för var hon tycker känns rätt! Det med stolta steg går jag till kyrkan denna söndag.

4 kommentarer:

  1. Förstår att du är stolt! Du är en fin mamma Katrine :)
    Det är en vacker gåva när vi ger våra barn sin fria vilja att välja själva, tänka själva, tycka själva. Att finnas här som en trygg hamn när de prövar sina vingar, vägar, tankar, simtag och mycke mer... vågar inte tänka färdigt, hahaha!

    Kram på dej stolta mamma, från en annan stolt mamma

    SvaraRadera
  2. Ja, det blir som gråt-glädje av alltsammans en dag som denna. Kram!

    SvaraRadera
  3. På denna bilden ser jag ansiktsdrag av mamma som jag inte sett på andra bilder... kul!

    Kram,
    Mjau.

    SvaraRadera
  4. Tack Gabbish! Kan inte ta det på nåt annat sätt än som en komplimang. Kram på er!

    SvaraRadera