Onegg

Nog försökte jag va piss i motvind idag, som motvikt till "positiva dagen", men det sket sig redan på morgonen när jag mötte en sprudlande kollega. Det ligger inte för mig att sura. Bästa replikväxlingen idag var när jag mötte en kille som var min elev i fjol:
Jag: Heeeej! Kul att se dig! Hur är det?
Han: Hej. Jo, det är bra med mig. Hur är det med dig då?
Jag: Ganska bra faktiskt. Det är ju positiva dagen idag.
Han: Varfördå?

Efteråt

Det är nästan så att man skulle lägga av att hitta på trevligheter för man blir bara så låg när de tar slut. Om jag bara satt här hemma helt oaktiverad varje dag så skulle kontrasten mellan skojigt och tråkigt inte vara så stor. Det slår aldrig fel, efter en riktigt rolig helg känns allt dubbelt så tomt. Kramar, smek och fina ord --> onttomt efteråt. Tråkgnällig, javisst, men jag behöver det - är trött på att alltid vara så förbannat käck och glad! Imorgon är det "positiva dagen" har jag hört. Våga vägra!

Knappt vaken

Trånga luftrör, tung i huvudet, mensvärk. Å så ger datorn stötar mot naken hud.  Mage, lår, handleder - aj som f-n. Är det farligt? Kommer jag att få högspänning rakt genom kroppen och kola redan innan jag har hunnit göra min morgontoalett? Ingen hit att blogga på dass. Jag kan se rubrikerna: "Naken bloggare dog med otorkat arsle".

Solokvist trist

Det är inte kul att vara bara jag. Nästan ingen dag faktiskt. Nån enstaka kanske. Hobbyar, telefonpratar, datorsurfar, dansar, gympar, jobbar, lagarmatar, tvättar, handlar och väntar. Utan att veta riktigt på vad. Nästan alltid glad, men inte idag.

UPP & NER

Dagens dåliga saker:
Det är tomt hemma när barnen är hos sin pappa.
Övergiven sommarkatt-känslan gör sig påmind.
Huvudvärk kommer krypande.
Jag fryser!

Dagens bra saker:
Eleverna är positivt inställda till sin fröken.
Gubbarna på kontoret är skojiga att språka med.
Jag har nötter givna med kärlek att mumsa på.
En kopp rykande hett te väntar några hus bort.

Lånar av Little Marbles

sprider kärlek på

en gata med för mycket

ensamhet sätt på

hörlurarna du slipper

skrik men vad vet jag

om ensamhet så jag

hoppar och trampar på ditt hjärta



jag vill sova i ditt hjärta nu

kan vi inte bara sova

något litet enkelt lätt

som slutar när vi é klara

jag kan vara mer än nog för mig

hur mycket plats får jag ta

går nära alla husen så ingen trampar på mig



hur är det att leva

när livet är precis värt

välj spotta eller svälj

trampar ner dig

behöver andas

du kanske tror att du är gjord

utav hårdaste betong

vad gör jag här

jag snubblar och halkar på ditt hjärta

Islamofobil

Jag köpte asken på bokmässan av en ung rar tjej i slöja. Vi talade en stund och hon sade varmt: "Tänk på att över 94 % av Sveriges befolkning INTE är Sverigedemokrater".

Innehåll
Integrat 0,5 mg
Educationsmix 0,2 mg
MEGA-kunskap mineral 0,2 mg
Erfarenhetskalori 0,2 mg
Open-mind vitamin 0,2 mg
Multi-kulti vitamin 0,2 mg
Naturelicus 0,2 mg

I bipacksedeln ordineras olika doser beroende på grad av fobi. En tablett räcker t ex för personer som har svårt att skilja på begreppen kultur, tradition och religion eller ser muslimer som en homogen etninsk grupp. Fem doser krävs däremot för den som får andnöd och hjärtklappning av blotta tanken på fler moskébyggen i Sverige, eller för den som tror att alla muslimer har en dold agenda för ett heligt krig mot västvärlden.

Idén är genialisk! Produkten är utvecklad av Byrån för lika rättigheter Ida Dzanovic, 2009
"Vid akuta besvär, biverkningar eller intresse för inköp av preparatet samt samtalsterapi vänd dig till andreas.hasslert@ibnrushd.se "

Hanna-salsa-helg

Så stack jag då till Malmö för att träffa Hanna och för att dansa salsa. Cuba Café is the shit! Mojiton var smarrig värre, dansbenen i sitt esse och både Carlos och Roberto var där. Malmö = multikulti, en däjlig melting pot av kulturer. Det är minst sagt fröjdigt när en brokig skara människor gungar sig genom en salsanatt tillsammans.

Före midnatt är det ganska välartad salsa och merengue som gäller. Runt midnatt blir det lite "tightare" danser och mot stängningsdax är det närmast en ormgrop av människor som skvätter svett på varandra till sköna brasstoner och taktfasta congas. Här gäller det att slänga med dreadlocksen oavsett om man har några eller inte. Dessa positiva känslor som sprids genom kroppen när jag dansar alltså! Jag ler fortfarande.

Och ni som läste om mitt spörsmål med dottern angående klädvalet för kvällen: Jag var ursnygg i tröjan ;)))

Vad?

Vad ska jag med dig till, när du inte ska ha mig till nåt?

Vidare

Jag salsar vidare, jobbar vidare och tänker vidare.  Nyss var jag nere i skiten och trodde inte att jag skulle ta mig upp i första taget. Jag kastades rakt in i smärtans mitt, gick genom gyttjan, vägrade ta en omväg. Här uppe är luften ren och klar och lätt att andas. Jag fyller mina lungor med varje andetag; vågar, orkar och vill se folk i ögonen. Jag har fått tillbaka min lyskraft sägs det - och jag känner det, vet det, ser det i blickarna på dem jag möter. "Here she comes just walking down the street." Omvärlden visar vida perspektiv.

Ro eller röj

Det hade säkert varit skönt att luta sig tillbaka, tända några stearinljus och gå en rofylld tid tillmötes. För inte alltför länge sen tänkte jag mig en ganska vilsam höst. Men saker förändras och nu vet jag inte längre vem jag vill vila med, så jag har tänkt om.

Först blir det en helg i Malmö, sen kör jag bokmässa och Götet lördag-söndag helgen därefter. Innan november är slut har jag hunnit med en vända till Stockholm också. Sist men inte minst: Aten väntar på mig på höstlovet. Bokat och klart. Fart och fläkt.

Klädval

Mamman: Denna blir väl bra när jag ska dansa salsa nästa lördag?

Dottern: Asså, jag tycker INTE att du ska ha den!

Mamman: (som själv tyckte att den var ganska ungdomlig, rentav lite fräck) Nähä , är det tröjan som är fel eller är det JAG som inte klär i den?

Dottern: Asså, du har ju sagt att man ska säga vad man tycker!

Mamman: Ja, jo, det uppskattar jag. Men jag känner mig bekväm med den.

Dottern: Ja, och det är det viktigaste! Det har du alltid sagt.

Mamman: Bra, då tar jag den!

Dottern: Gör du det, även om den är lite *2000, om man säger så.

*2000 = något VÄLDIGT gammalmodigt och omodernt.

Mjao!

En del sommarkatter överlever. Tilltufsade och vilsna må de ha lämnats åt sitt öde men de klarar sig ändå ganska bra.

Gött-trött

Cafét är över för denna gång och jag njuter nöjt i soffan efter en lyckad eftermiddag. En gång per termin gör jag en ideell insats för salsaföreningen. Jag bakade kärleksmums och handlade. Ingrid fixade fin dukning och en smarrig soppa. Barbara borde öppna konditori med sina fantastiska kakor. Torgny kom med de största kladdkakor jag någonsin har skådat, säkert fem cm höga. Han skar dem i 10x10 cm stora bitar först. Jisses, vilken frossa!

Först blev det en svängom med kladdkakskillen. Eftersom båda var "i tjänst", körde vi bara en låt. "Bra med tjejer som är nöjda efter en dans", sa han och flinade. Man hinner oftast inte stuffa så mycket själv när man håller i cafét. Ingrid och jag är dock alltid väldigt dansiga och kom därför överens om att varva salsaturer med kaffekok och disk.

Jag hann virvla runt med fem olika salseros, trots att vi hade nära femtio gäster. Bra teamwork med andra ord. Roligaste dansen var en merengue med min kubanske salsalärare. Han la in lite hopp och några oväntade vändningar. Det är väldigt tillfredsställande att hänga med i turerna och ha flyt i stegen.

Nu är det TV och vila som gäller denna rofyllda lördagskväll.

Grönt är skönt

Piggnar till så här i arla morgonstud av vackert solsken. Jag klär mig i grönt, kanske vill jag fånga den sista klämtande sensommarkänslan. I mitt uterum hänger frodiga paprikor och tomater, ljuvliga på frukostmackan.

Dagen är inbokad; först några lektioner, sen en lunchfika på stan och slutligen en föreläsning i stressagility. Det gäller att snabba sig - vill inte missa något ;)