Tävlingar jag minns

En tävling i att hacka lök äger rum inom kort. Det sa de på tv nyss. Jag är en väldigt långsam hackare och vägrar därav förstå relevansen med dylik lökkamp. Om jag ändå tvingas att delta tar jag till tårar. Fast jag kan förstås vara iförd simglasögon.

Simglasögon använde jag för övrigt när jag helt oväntat kvalificerade mig till DM i simning på mellanstadiet. De hjälpte föga. Förvisso trängde inte en enda vattendroppe in i ögonen, men salta tårar sipprade ur dem genom hela loppet.

Jag hade aldrig dykt i den aktuella basängen tidigare och hade därför ingen aning om hur grund den var. Taggad av att ha hela klassen omkring mig, var jag så övertänd att jag dök på tok för djupt och hyvlades mot den skrovliga bottnen. Det var inte precis nån Ester Williams som kom upp ur vattnet med fullständigt skalade knäskålar. Fish food.

I kula var jag annars rätt säker på avstånden. Det var däremot inte klasskompisen som föll för mig en dag. Det var väl inte mitt fel att jag stötte två meter längre än alla andra!

Stafett gick sådär. Jag tror att jag kom med i laget för att ingen annan ville. En pinne i magen är inte särskilt skönt. Det tyckte i alla fall inte den som jag skulle växla till.

I mitt jobb på en naturbruksskola deltog eleverna i plöjnings-SM, ko-styling samt mjölkning. Ja, vad ska man säga? Vi har alla våra intressen. Floristernas blomsterbinderi var lättare att förstå sig på för en fd frissa som jag.

Alla andra tävlingar vill jag helst glömma. Eller förresten, jag vann ju en kissa-längst-tävling över grabbarna jag lekte med när jag var liten. Det ni.