torsdag 13 augusti 2009

Bara vara

Nu blir det säkert skottpengar på mig: Jag tycker det är skönt med regn. Regn och regn förresten – varannan minut är det sol och varannan faller katter och hundar ner från skyn. Idag ska jag försöka att bara vara. Det är inte det lättaste. Jag har varit ledig sen i mitten på juni och börjar jobba på måndag. Rastlöshet är mitt mellannamn.

Jag har alltså inget planerat idag. Ändå drar jag mig för att skicka iväg ett sms i stil med: ”Idag skulle det kanske passa med en fika. Hur ser det ut för dig?” Tänk om jag inte känner för att sörpla kaffe på café när svaret kommer. Ponera att jag är inne i en annan skön tanke, ett spår som jag har börjat följa. Men å andra sidan; När ville jag inte fika på stan senast?

Ett annat tecken på rastlöshet är att jag satte tvättmaskinen på kortprogram fast hela dagen är ett oskrivet ark. Jag kan ju spara in en kvart och vem vet, just den kvarten kanske kommer att användas till kantarelljakt eller nåt annat kul.

Nu är i alla fall morgonkaffet i koppen slut. Regnet vilar i molnen en stund. Tvättmaskinen har stannat. Och jag, jag har fått ett sms. Dags att bege sig för att upptäcka världen utanför igen månntro?

onsdag 12 augusti 2009

Katt å skit också

Hjälp! Vi är på väg att bli gnälliga grannar. Eller, potential finns åtminstone. Häromdan stack ett näpet lurvnylle upp vid spaljén som gränsar mot grannen. Åhhhh, kolla! Så söööööööööööt! utbrast jag mellan tuggorna. Som så många andra kvällar satt vi i uterummet och njöt av mat och vin. I mitt Loire-töcken tänkte jag: Gud så bra, nu slipper vi kanske ungarnas tjat om husdjur, när vi fått en så bedårande nabo.

I trädgården bredvid har det alltså skaffats lurvig, sprallig, kattunge. Den har bott här i några veckor och börjar bli riktigt hemtam. Jag har sett den tidig morgon, lunch och kväll. Den har varit i, under och på vårt uterum. Jag har till och med pratat i telefon med den, äh skoja bara, om den ska det vara. Ni förstår; denna lilla krake har gått från upphöjt benådat väsen till lågt stående avskum.

Degraderingen började när jag var solokvist i Göteborg. Vi ringde några korta samtal och avhandlade det där vanliga ni vet; ”Hur var det igår?”, ”Vad har ni gjort idag?”. Man har liksom ingen kanal öppen för vardagsbekymmer när man är ute på bus. Man vill egentligen bara höra att allt är bra (och kanske att man är lite saknad) och att man ska passa på och ha-det-nu-så-riktigt-trevligt-bra. Men då hör jag i andra änden: ”Grannens katt har bajsat. I vår rabatt! Och det stinker. Som f-n! Vi måste göra nånting!” Alltså, måste vi prata om detta nu? tänker jag. Måste vi prata om det alls?

Väl hemma försöker jag låtsas som ingenting. Denna dunboll kan väl inte göra en fluga förnär? Men nu har även jag bevittnat hur det glupska odjuret far fram och säkrar revir (ja, ni vet hur det går till). Måttet är rågat. Upp till kamp! Vi skall bara fixa middan först – Filipino barbecue lär det bli. Bara att fylla på vinglaset och tända grillen. Nån som är sugen?


Här bakom spaljén kan grannen inte se vad vi gör och om kissemissen nödvändigtvis vill vara här - på vår tomt - så...

Trots

Jag har kommit i trotsåldern. Igen. När jag var tonåring gjorde jag uppror mot mina föräldrar och nu trotsar jag gentemot mitt föräldraskap. Eller inte själva föräldraskapet, för jag skulle inte vilja byta bort det för allt i världen, utan vardagslivet.

Fast, och nu skall jag som vanligt fortsätta att krångla till det med att vända och vrida på allting, i själva verket gillar jag vardagen och vill inte fly undan den; bara fylla den med nytt/annat/varierat/rikt/intressant innehåll.

Jag minns inte att jag längtade efter att springa på konserter tre gånger i veckan när barnen var små. Allting har sin tid och nu när de är större finns åter tid över att fylla med vad som faller mig in. Jag är så innerligt glad att jag fortfarande har lust.

Lust att vara spontan, göra utflykter, lära känna nya människor, gå på konsert, teater, resa – you name it. Jag är rik! För rik är den som omges av människor att dela livet med. Det är ju trots allt tillsammans med er som jag vill göra mina revolter.