Det är kanske inte så underhållande att läsa om hur jag klev upp, gick till jobbet, tänkte en tanke och åkte till mataffären - samma visa dag efter annan. Livets verkliga svängningar är inget som jag skriver om så ofta just nu. Och jag lägger föga energi på att snitsa och stajla med språket när jag väl är här. Men några läser. Och det är kul! Så här såg det ut i veckan:
Sidvyer per land
Att vänner på Filippinerna stadigt kikar in är trevligt. Tack! Vem känner jag i Malaysia just nu? Och har jag några bekanta i Tyskland som kan tänkas vara intresserade? Tydligen. Denna gång fanns ingen från Ukraina eller Japan bland läsarna. Har ni övergivit mig?
Sidvyer per land
Att vänner på Filippinerna stadigt kikar in är trevligt. Tack! Vem känner jag i Malaysia just nu? Och har jag några bekanta i Tyskland som kan tänkas vara intresserade? Tydligen. Denna gång fanns ingen från Ukraina eller Japan bland läsarna. Har ni övergivit mig?
Om jag vågade skriva om vad som egentligen rör sig i mina tankar så hade kanske fler varit intresserade, engagerade och ibland kanske rentav generade. Jag struntar i och för sig i vad folk tänker. Jag håller mest igen för att skydda nära och kära. Ibland funderar jag på att skriva fiktion. Men i en blogg? Folk skulle kanske tro att det var sant, lite som att människor trodde att Larry Hagman var en lika elek typ som sin rollfigur JR Ewing i Dallas.
Nä, än så länge ska jag nog hålla mig till det sanna - eller åtminstone det sannolika - även om det är aningen slätstruket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar