fredag 24 juni 2011
Vågar du?
Klart jag vågar! Sitta hemma och häcka när livet pågår för fullt och bara väntar på att upptäckas? Nej, det ligger inte för mig. Så ibland går man en match och får sig några smällar. Ont gör det då. Jag är inte så värst rustad för smärtsamma slag, förstår inte reglerna riktigt, har inte lärt mig parera folks flinka fintar. Trots det så vill jag boxas, utan tillgjorda tricks. Är jag naiv som tror att man ska kunna mötas som i en följsam dans i ringen? Inte vet jag, men jag vill aldrig sluta hoppas och tro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fortsätt hoppas och tro!!
SvaraRaderaJu längre du boxas desto starkare blir du och spelets regler och icke regler blir en enkel match att bemöta.
SvaraRaderaGo for it Cassius Clay!
Lorenza
Wow vad BRA skrivit Katrine! Och jag tänker som du, "...tror att man ska kunna mötas som i en följsam dans i ringen" Jag vill också alltid fortsätta hoppas och tro, och jag tror faktiskt att vi kommer långt med det även om vi ibland råkar på smärtsamma slag.
SvaraRaderaTack för dina kloka ord.
Midsommarkram på dej :)