Inte så tuff; munsår, trånga luftrör, seg i huvet. Det där sista kommer väl inte som en chock för någon. Men jag ställer inte in; utan ger mig av längst den svenska rälsen som planerat. Ett stopp i Hallsberg. Det kan kanske bli en tur på Vättern, varsamt vila i en trygg hamn, famna naturen ett slag; göra vad som faller in. Nu börjar resten av livet. Igen. Som alltid.
Härligt Katrine! Ha en kulig tripp :)
SvaraRadera