Det är okej att grubbla. Det händer att jag ägnar mig åt det ibland, fäller en stilla tår över våra år, eller någon jag åtrår. Men man bör inte fastna. Därför lyfte jag mitt huvud, klädde på mig och gick ut i stormen, in på teatern. På scenen var det fullt ös med många, något håriga, ungdomar. I stolen bredvid satt en av mina älskade döttrar. Nu känns insidan len igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar