När jag har börjat böla så brukar det vara svårt att få stopp på droppandet. Så har det varit så länge jag kan minnas. Jag kan gråta för att jag är ledsen, arg, glad eller lycklig. Tårarna kan också trilla av att några barn sjunger väldigt fint, för att dotternas lag skiner av lycka efter sin första oavgjorda fotbollsmatch eller en dödsannons i morgontidningen. Å så gråter jag förstås när jag har kärlekssmärta.
Natural Woman med Aretha Franklin handlar för mig om den ultimata drömmen bort från ett mindre lyckat nu. Tanken på att någon hämtar ut ens sargade själ på avdelningen för hittegods är förlamande vacker.
Lookin' out on the morning rain
I used to feel so uninspired
And when I knew I had to face another day
Lord it made me feel so tired
Before the day I met you
Life was so unkind
But you're the key to my piece of mind
Cus' You make me feel like a natural woman
When my soul was in the lost and found
You came along to claim it
I didn't know just what was wrong with me
Till your kiss helped me name it
Now I'm no longer doubtful
Of what I'm livin' for
And if I make you happy
I don't need to do more
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar