måndag 7 juni 2010
Gym minsann
Jag gick upp för branter och ner i dalar: jag lunkade på i uttråkande lugnt tempo och jag rushade likt en geopard på savannen så svetten skvätte på pinglan bredvid. Jodå, jag hittade faktiskt fortfarande till friskis och svettis. Det var en evighet sedan jag var där och jag hade således missat att sommarschemat gäller. Intet medelpass i sikte så det blev världspremiär på gymmets löpband i stället. Underhållningsvärdet var stort - för de andra. Två gånger råkade jag stoppa skiten mitt i en acceleration och en gång åkte jag av i farten. Bastun efteråt var skönast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj..haha kan se det frmför mig....Har halkat av jag oxåen gång...slog mig som tusan;)Kör hårt!Ska det tränas ska det banne mig tränas!
SvaraRaderaHaha Lena, då är du värre! Jag landade åtminstone på fötterna men jag såg mig förvirrat omkring.
SvaraRaderaFy fan vad jobbigt. Jag brukar själv endast gå en eller två gånger, sen har jag tröttnat. Varför är det inte kul att vara nyttig?
SvaraRaderaMarie, the solution and salvation is salsa!
SvaraRaderaDu är ju värst, som vanligt... :-)
SvaraRaderajag tyckte jag var duktig som tog en 50 min stavgång i rask takt! Springa??? Löpband??? Not my cup of tea...
Alltid lika kul att läsa dina målande beskrivningar. Vet du? - jag läser alltid dina texter två gånger. Ler lika mkt varje gång!
SvaraRaderaKram
Maria: nej nej inte löpa, lunka på är mer min grej. Stavar hade jag bergis trasslat in mig i ;)
SvaraRaderaCatrin: och jag vill aldrig sluta titta på dina vackra foton på tinablick, din fantastiska blogg