Det enkla

Jag kom just hem från några riktigt goa timmar på damernas nakenbad, av mig ibland kallat the bitch beach. Det är lite som blåkulla, bitches och witches gathering för att slappa, slippa, rensa hjärnan, njuta nuet och lösa världens alla problem, inte sällan de bekymmer vi må ha med det motsatta könet. Känslan att veckla ut sina vingar och bara ligga där i sol och bris med sina systrar är fantasktisk.

Under småbarnsåren är man oftast bara deltidshäxa. Det är först när ungarna är stora eller när man lämnar sin man och ibland, som i mitt fall, både och som bitcherierna återkommer med full kraft.

Under eftermiddagen var vi nästan bara heltidare på plats men framåt kvällningen kom en hel hop deltidare och faktiskt några ytterst tillfälliga besökare. Dessa temporära gäster bar fina kläder, hade med sig förstklassiga charketurier och snofsig dricka med bubblor i. Inga Gösser med skruvkork där inte.

Min fantasi bar förstås iväg med mig. Jag iakttog kläder, samspel och hör och häpna, jag tjuvlyssnade lite på deras samtal också. Förvisso är det näst intill omöjligt att inte höra när man sitter endast några meter bort, men jag känner mig alltid lite skyldig när nyfikenheten tar över och jag kommer på mig själv med att faktiskt lyssna aktivt.

De piffiga damerna hade fina hus, rika män och välartade avkommor. Är det en synd att generalisera? Isåfall behöver jag förlåtas. Men nu kommer jag till själva poängen: ALLA vi, heltidsbitches, deltidshäxor, tillfälliga gäster och annat löst folk har ett gemensamt: Vi älskar det enkla i att packa upp en picnic, slå oss ner i naturen och bara njuta av hav och vind.

Vi stävar efter det enkla. Så är det. Jag kunde inte låta bli att undra vad de skulle med sina fina hus till.