Här sitter jag och väntar på elever, som tycks ha tagit sommarlov. Mig gör det föga; de skulle ha fått reda på resultat idag och vill de inte ha sin feedback så får det vara upp till dem. Dessutom är betygen satta idag! Jag har alltid en klump i magen över vissa och det blir
inte enklare med åren. Det intygar även min kollega i rummet intill, med
ett helt yrkesliv bakom sig. Hon sätter betyg för sista gången nu: "Det
blir aldrig lättare Katrine!"
Om nio dagar åker vi till Indien. Jag begriper inte hur jag skall hinna klart allt! Det är så många trådar som skall knytas samman. I morse snurrade det i huvudet och jag kände mig yr och illamående. Är det resfebern som kommer krypande? Jag känner oro över att vara ifrån barnen i nästan en månad och det är slitsamt att få i ordning lägenheten så att vi kan hyra ut den. Men nu närmast ska jag och kollegan fila på en sång till vår klass som tar studenten.
Många trådar var det ja, men snart, mycket snart, är det sommarlov och jag vet så väl att även när det känns så här rörig, så får jag alltid ihop det till slut.
Om nio dagar åker vi till Indien. Jag begriper inte hur jag skall hinna klart allt! Det är så många trådar som skall knytas samman. I morse snurrade det i huvudet och jag kände mig yr och illamående. Är det resfebern som kommer krypande? Jag känner oro över att vara ifrån barnen i nästan en månad och det är slitsamt att få i ordning lägenheten så att vi kan hyra ut den. Men nu närmast ska jag och kollegan fila på en sång till vår klass som tar studenten.
Många trådar var det ja, men snart, mycket snart, är det sommarlov och jag vet så väl att även när det känns så här rörig, så får jag alltid ihop det till slut.
Till skillnad från dig känns det som om mitt liv är stillastående just nu. Det känns som om jag står på en perrong och tittar på ett tåg som sakta åker ifrån mig och jag får inte åka med eller förhala det. Min biljett är inte giltig för den resan och visumet har, än så länge, vägrats mig. Det känns som om jag är stilla medan livet passera förbi, medan mitt inre skriker efter att få fly, att få ligga i solen och få glömma telefonen hemma, att inte behöva känna lukten av sjukdom, att inte behöva uppleva en människas ofrivilliga förfall.
SvaraRaderaVem fan har sagt att livet är rättvist???
Lorenza
Illamående på morgonen.... Hm... ;-)))
SvaraRaderaAvis på resan, känns långt borta att få göra en sån igen. Men vår tid kommer, om sådär en 15 år...
Stor kram, Birgitta
Nä Lorenza, inte fa-an är det rättvist. Du kommer att orka så mycket som du måste, just för att du måste. Det är jag säker på! Du skall resa med både biljett och visum igen. Det vet jag, det vet du - även om det är mörkt just nu. Varmaste kramar till dig mig min fina vän! Hoppas vi ses imorgon.
SvaraRaderaBirgitta, har du inte rest så det räcker och blir över? :) Jag vet att du inte hade velat byta bort ditt liv för en sekund, så jag är glad att det är min tur nu. Illamående... alltså, hade det funnits minsta misstanke så hade jag inte ens vågat skriva just det ordet. Kram, kram