Så flåsar verkligheten mig i nacken till sist. Jobb, barn, hem, vänner och kärlek - alla de viktiga bitarna finns i mitt pussel. Men hur sjutton fördelar man tid och fokus? Natten mellan fredag och lördag höll jag på att slå knut på mig själv.
Veckans alla deadlines fick mig att jobba i stort sett utan några raster. Ambitiösa elever stod på rad och ville ställa frågor, skriva ut material eller bara snacka en stund. Möten. Mejl. Kollegieprat.
Hemma riggades för yngsta dotterns 15-årskalas i fredags. Underbart roligt! Men hur hinna? Jag snabbsanerade hemmet mellan två lektioner och stresstrampade till stan för en köpetårta. Gästerna kom. Vi åt och skålade. Hon strålade. Jag kände mig glad.
Muntert var också en kompis-stund på stan. Jag vill verkligen hinna med vännerna också! Hujeda-mig-mycket folk var det förvisso. Men vi var tappra, gjorde några inköp och belönade oss med mumsig Mignonfika - cappuccino och räkmacka - rekommenderas.
När jag obarmhärtigt väcktes till verkligheten om natten, fanns han där och fångade upp, höll om och talade sans. Det är inte fel att vilja mycket, men jag behöver bli bättre på att prioritera. Jag klev ner från de rosa molnen och fann mig omsluten av en trygg kärleksfull famn och en massa klokskap.
så underbart att höra att du hittat en kärleksfull famn med ett klokt huvud.
SvaraRaderaUnderbart är ordet, får nypa mig i armen ibland.
SvaraRadera