Om rastlöshet

En begynnande rastlöshet ligger och pyr. Jag känner igen den. Det är en kreativ kraft som oftast leder till förändring. Kommer den när något behöver förändras? Eller behöver jag förändra något för att mata rastlöshetens käftar?

Vi är nog många som ibland känner lust att kasta om i nuet då och då. Man kan exempelvis byta jobb, renovera hemmet, flytta, ändra kost- och/eller motionsvanor, shoppa någon dyr pryl, sticka ut och resa eller byta partner. Inte sällan skaffar sig folk ett husdjur eller ett nytt barn. Att mata rastlöshetens käftar med en bebis låter makabert tycker jag.

Dessutom handlar min rastlöshet mest om att känna mig fri, vara mindre uppbunden. En hundvalp hade varit förödande i det läget. Turligt nog blåser mina infall ofta över innan de har hunnit förverkligas. För om jag skall vara ärlig så hade jag tröttat ut mig själv fullständigt om jag gav efter för minsta impuls.

Att skriva känns kreativt. En smula utlopp får jag genom att sätta ord på mina tankar här. Många långa samtal med min käreste och med nära vänner håller mig också i schack. Men som sagt, det finns något som ligger och pyr, så en förändring av större mått är nog att vänta.