Vara-vakuum

Oändligt eftersträvansvärt, det här med att "bara vara". Jag försöker skala bort alla måsten, lyckas också ganska bra. Jaha, och sen då? Skjutgalningar spränger skräck i människor, förlamar en hel nation, och mer därtill. Samtidigt ligger jag i mitt uterum och hör regnet smattra på taket, stirrar in i min bok, läser samma sida om och om igen, tappar fokus, glor slött på boka-billigast-flyg-skärmen och känner mig missnöjd och understimulerad. Helt sjukt! Jag vet. Inget jag är stolt att erkänna. Men så är det. Just nu.