Mu

Efter några storstadsdagar är det skönt att komma hem till lilla Varberg igen. Jag och P har varit på långpromenad genom buskar och snår, i skog och mark samt utmed ett avfolkat Apelviken. Vi tog oss en go fika på Tovedals och upptäckte att grusvägarna kantas av rikligt med björnbär som redan börjar skifta från rodnad till mognad. Jag fick med mig några tjusiga vasstrån hem. Undra om de hade klarat att planteras i min rabatt?


Det är bara att, än en gång, konstatera att vi bor så himla bra! Allt finns inom räckhåll; storstan, skog, hav och hemmets trygga vrå. I min trägård blommar just nu min favorit. De orange blommorna fullkomligt glöder av liv och det smittar av sig på mig.


Även min lilla täppa behöver ett ryck då och då. Det är så typiskt mig att måla naglarna ena stunden och gå ut och rensa ogräs andra. Nåväl, är man impulsiv av sig så är man!


Slutligen en dikt av min idol Mamma Mu (Jujja Wieslander):

”Knopparna knoppas
Och sipporna hoppas.
Man blir glad av blad.”